Två månaders tystnad. Magert bloggande över lag sedan ett år. Ska det komma ikapp, ska bloggen finnas kvar? Kluven. Det har varit mitt andningshål i många år nu. Jag har nog funnit en del andra sätt den här tiden.
Alfons lever och mår väl, för er som undrar i all tysthet och inte följer oss på instagram. Vi är numera sambos med en Abbe & hans katt. Livet ramlar på med andra ord! Jobba, leva, njuta, gneta på. Får se om jag knåpar ihop ett bildinlägg med blandat från senaste tiden!
Senaste besöket hos veterinären idag. Snart dags för klippkort. Från början har han fått gå på en 3 veckors antibiotikakur som inte gav något resultat och avslutades för 1 vecka sedan. Idag var han inne för ultraljud på hjärtat och det konstaterades att det blåsljud som upptäcktes kommer ifrån aortan som är underdimensionerad. Normal diameter för en hund i Alfons storlek är 25 mm, han har en ojämn diameter på 16-20 mm. Detta gör att virvlar i blodet uppstår och blåsljud hörs. Dessa virvlar kan orsaka blåsor på aortan, som spricker. Händer detta så dör hunden en omedelbar död. Den ska vara ögonblicklig och smärtfri, alltid en tröst. Detta kan uppstå nu, om en kvart eller om 5 år. Under tiden ska han leva ett normalt liv med allt sprall han orkar.
Sedan gjordes en ny bedömning av de röntgenplåtar som tagits på hans lungor vid två tillfällen och dagens veterinär konstaterade bronkit, inte vätska som tidigare påståtts, och satte in cortison för detta under tre veckor. Hjälper den så ska lungorna bli återställda. Bronkiten har inget med hans aorta att göra. Njurvärderna på honom är stabilt dåliga.
Så just nu ska vi leva på tills det är dags för återbesök och en ny lungröntgen om tre veckor för att se effekten av cortisonet.
Jag tackar ur det djupaste av mitt hjärta för alla tummar som hållits, och gärna får knipas ett tag till, och den omtanke som visas oss. Stressen för egen del har varit totalt förlamande stundtals, han är en viktig bit det däringa mumintrollet!
Alfons känns piggare efter några dagars medicinering. Igår flaxade han loss i skogen med tre goldendamer. Det är inte länge han orkar och det märks idag att det tog på honom en del. Men vad gör det när det värmer i hjärtat att se han studsa runt?
Ett par timmar hos veterinären. Alfons har känts rosslig i andningen de sista dagarna och inte som han ska. Provtagning och röntgade lungor och buk senare sammanfattar vi dagens status: trånga lungor med vätska, dåliga njurvärden och ett solklart blåsljud på hjärtat som inte funnits alls innan.
Nu är fokus 14 dagar framåt med medicinering, kostomlägg och ny lungröntgen samt provtagning. Nästa etapp är om 1 månad för att se om fodret ändrar värdet på njurarna. En dag i taget och njuta av min Alfons som ändå efter timmarna hos veterinären väljer att dansa i skogen för tre blonda goldenflickor. -Tur att han inte hörde vad veterinären sa till mig!
Andasochintesörjanågotsominteärännu.
Full spatt och fnatt i skogen under förmiddagen med Minnah och Johanna. Alfons är kär i sin nya blondin och vågade sig till och med på lite uppfostran av den ettåriga fröken världsbäst. Det rörde inte henne i ryggen och lingonriset flög medan mattarna traskade på och försökte hålla balansen mellan lek och pinnfnatt! Nu har jag en trött hund här hemma och har bara sett skymten av honom vid drickapauser i snarkandet.
Februariskog i solsken. Minus 2 grader och röda kinder när man kommit in i mammans varma hus. Strosa runt i skogen och klättra i jakttorn för att se utsikten över slyn. Så har vår eftermiddag sett ut.
På förfrågan av Linn fotade jag hennes utställning between wind and meadow som pågår fram till den sista mars på Asa Herrgård. Jag har förmånen att smyga runt och njuta av tavlorna och det är omöjligt att tröttna på färgkompositionen och livet i tavlorna där de tar plats i den lätta, skira miljön.
I matsalen leker rhodesian ridgebacks över väggarna medan det i festsal & lounge råder dynamik mellan de kroppar som avbildats.
Nu ska jag packa in mig och jycke för att dra till skogs. Solen skiner ute och talgoxarna sjunger i björkarna utanför balkongen. Just nu ligger herr Å och drar stora z:an till ljudet av Mando Diaos senaste skiva. Myspys.
Städar i min kamera ikväll. Den ska säljas till förmån för ny ögonsten. Titta vad jag hittade på minneskortet som satt i, -en Alfons mitt i november! Fina pudding.
Med den nya ögonstenen hoppas jag på uppsträckning, på riktigt, av bloggen. Så här kan vi ju inte ha det. Orden stockas ju i skallen på mej. -Nej, förresten. Jag hör dem inte riktigt just nu för nu ringde det en gapande brud som vill att jag ska vara med i postkodlotteriet för då får man ett påslakanset i satin. *klick. Går bra för dem eller var det fejk? Jisses.
Kikade igenom morfars fotoalbum hemma hos mamma i höstas och fann både en ung snygg morfar och hans typ av humor. Fjällko: en nordlig ekotyp. Att nynna på barnvisor, titta under lugg över de tjocka glasögonen och på ålderns höst reta gallfeber på mormor när han visslade på henne som en hund *vissel -”Kerstin, hoho!”
Han visste inte vem jag var som satt framför honom, minnet svek. Men de där varma trötta ögonen och den spröda kroppen ofta iklädd kofta och tofflor andades humor och värme när han flörtade med sitt barnbarn. Det hade verkligen varit roligt att fått lära känna honom bättre. Tror att han hade haft mycket klokt säga.
Googlar man honom hittar man bland annat det här: ”Först senare förstod jag att han tillhör en av de viktigaste personerna i evolutionsteorins historia.”
Om 2012 ska sammanfattas kort och ordnat så har det till stor del varit ett tufft år. Jag har upplevt, genomlevt och överlevt saker jag inte trodde att jag skulle göra och uppleva. Skilsmässan var en sak. En vår som innebar mycket känslor, tankar och svåra men rätta beslut. Vi är två glada på varsitt håll som faktiskt kan höras av nu och då.
Hur många i min närhet har valt att agera efter detta har förvånat. Mycket till det positiva men herrejösses åt det negativa. Fördömanden, avståndstaganden och skitsnack. Tur att man är större än så. Bli stark av erfarenheten det gett istället. Jag lever mitt liv.
Vera. Helvetes skit. Att hon skulle bli sjuk, detta energiknippe som levde som om hon varit gjord av gummi. Studs i benen och ett otroligt inställsamt lynne. Bölade som den ledsnaste av ledsna när jag bar in henne på djursjukhuset. Nu ligger hon under den stora eken.
Sommaren var vacker, kall men grön. Veckan på Österlen gav energi. Sommaren gav energi. Den gav minnen, väl nedpackade i hjärtat med silkepapper. Första betalda semestern, 4 långa veckor!
Alfons följer troget med till jobbet och snarkar så hela kontoret skallrar ibland. Jobbet. Jag trivs så otroligt bra, det har varit en stadig post att luta sig mot medan stormar har ridits ut. Det utmanar mig, utvecklar mig och tillfredsställer mycket av min kreativitet.
Tack till er som mailar och frågar hur vi har har det när det är tyst här, som fortfarande hälsar på. ♥
Nu: mot 2013!
Nytt år. 2013. Det börjar riktigt bra. Låt det fortsätta så!
Tvärtyst* på bloggen innebär fullt upp i livet. Just nu ska jag bara julpynta på jobbet sen så hoppas jag kunna finna tiden att ge bloggen konstgjord andning. Ni som besöker är tappra, jag ser att ni ännu är en hel del. -Riktigt kul!
*På instagram händer det saker dagligen. Leta upp hialosasigrid så ser ni mer av oss!
-Tunga och blick är svar nog. Alfons mat- och sovklocka är inget man missar!
Jag lär mig dricka kaffe. Fast ändå inte. Med mjölk går det lite ändå. Träningsmotivationen är lika med noll, känner mej inte utmanad. Tur att det är så gott att gosa lite i soffan!
Promenad på lunchen idag. Fick vänta ut regnet i ett vindskydd.
Solen kom nog fram igen tack vare Alfons soldans (:
Detta är en bit av min arbetsplats, är det konstigt att man trivs så förbaskat bra?
Hipp hurra, idag är det Alfons Åbergs 5-års dag!
Jag är glad för varje sekund jag får med det här mumintrollet och jag tänker lite extra på syskonen som sprallar i Nangijala. Vi blev ju utan systern Vera i juni som levde med oss. Vi saknar yrvädret ♥
Lägenheten känns plötsligt liten. Men finns det hjärterum så. Herr Rasko håller mej och mumintrollet sällskap idag.
Gårdagskvällen spenderades i en kajak. Oj, sån träningsvärk jag har idag, i muskler jag inte visste fanns. Ändå kämpar jag på med Poweryogan igen. Men det tog igår!
Det gav blodad tand, så jag hoppas att hösten blir vacker och lång.
Imorgon ska jag och Alfons passa vargen.
Har sorterat och tittat igenom gamla bilder. Hittade den här från 2009. Vet att jag tyckte att den var dålig, men som så många gånger när bilder har fått vila lite så ser man andra saker. Brukar akta mej för att ta bort bilder som inte är suddiga eller på annat vis odugliga.
Som ni märker går det sådär med bloggandet. Uruselt om sanningen ska fram. Och den ska man ju hålla sej till. För ljuger man så kommer karma och biter dej i handen. Och blir du biten i handen får du åka till doktorn. Hamnar du hos doktorn kanske du får sova över, akta dej när du duschar så du inte får legionärssjukan. Då dör du och hamnar i helvetet för att sanningen inte kom fram.
Jodå så att.. -Men Alfons hittade Smålands vackraste pinne idag. Jag hittade fem kantareller!
Jag vill hålla bloggen vid liv. Mest hänger jag på instagram just nu. Jag hittas under ”hialosasigrid” för er som inte listat ut det ännu. Till er som inte instagramar: Förlåt, jag ska blogga mera. Ni är en tapper skara som hälsar på här varje dag!
Bad guy – good guy? Det sitter visst i öronen, eller? Men han är fin min lingongris!
Vardagen är igång efter semestern. Jag måste erkänna att jag tycker att det är rätt skönt. Lite rutiner och att vara tillbaka på jobbet. Vi har knallat runt på uppfräschade leder som finns precis runt knuten från arbetet. Visst syns det att man bor mitt i Småland?
Kantareller har fyndats och fraktats hem på det mest ovärdiga vis: i bajspåsar. Klassikern är att ta med sig korgen och inte hitta minsta svamp.
Jag fastnade för några ord från Nirvan idag:
”Tomheten är läskig, naken och livlös då den betraktas utifrån. Tomheten är den mest fantastiska ”plats” att vara på/i om man säger ja till den och dyker. Allt trams försvinner och man bara är.”
Kort och gott har jag beställt hem två böcker att upptäcka.
Busande tu. Trötta tu. Imponerande att Alfons lyckas trötta ut en bordercollie/tollar-mix!
Rundrunda på en dag tog oss till Kullaberg, kullens fyr och Mölle. Tyvärr mötte regnet upp när vi blickade ut över havet. Blöta slog vi oss ner i Mölle hamn och ångrade kvickt att vi inte åkt vidare hungriga istället. Maten på haket var uselt. Trist!
Omvägar över Hallandsåsen och längs med kusten tog oss hem igen. Visst var det vackert trots regn, men hur i herrejösses kunde jag glömma kameran hemma!?
Första dagen på semestern! Alfons smygstartade i torsdags genom att sjunga för grannarna på balkongen med Håkan Hellström på radion: ”woohwoahwooh”. -De sjöng lika bra, enda skillnaden var att Alfons fick sluta.
Regn och rusk idag. Men det är då de visar sej, de vilda djuren. Bilderna togs inte idag men en regnig dag för 2 veckor sen. Tur att hon var oskygg för jag smög uruselt.
Hade kunnat visa upp en kanonbild på älg i motljus nere i Sandhammarens naturreservat på Österlen med. -Om inte kameran låg i huset och telefonen var död. Första kvällen där nere gick vi vilse* till havet och mötte herr älg i en vacker glänta. Det var så fint så!
*En stig är inte alltid en stig och en genväg blir omväg.
Att komma in är inte alltid aktuellt. Inte ens när det regnar. Bara för att.
En bild säger mer än tusen ord. Alltså bjuder jag på hur över 42000 ord skulle beskriva vår senaste tid. Ja, jag har blivit allt för bra på att använda mobilen framför kameran. Hoppas att ni kan gilla dem ändå.
